Tittarna där hemma
Vad berättar din bostad om vem du är?
Just nu när vi håller oss mycket hemma passar det bra att plocka fram det här projektet från 1995.
Vardagsrummet kan ses som den offentliga delen av bostaden. Det är här vi tar emot våra gäster och därför är det den bästa platsen för att visa upp våra personliga ägodelar. På bilderna visualiseras relationen mellan vardagsrum och den som bor där. Den boende avbildas i en passiv roll medan han eller hon ser på tv.
Bilden visar mig själv i mitt hem i Amsterdam 1995 (detalj) ingår i serien Tittarna där hemma (Melkweg Galerie, Amsterdam 1995).
Det jag frågade mig var om ägodelarna säger något om ägarnas personlighet. Det visade sig att utställningsbesökarna snabbt skapade sig en uppfattning om detta men att de som deltog (inklusive mig) uttryckte att föremålen ”inte var så viktiga”. Oavsett hur det ligger till med den saken så återger bilderna tidsandan för 25 år sedan.
Alla som deltog i projektet uppmanades att presentera mig för en ny person. På det viset växte nätverket och deltagarna blev allt fler. Jag ställde upp en förutsättning, gruppen begränsades till ensamstående. På så vis kunde jag försäkra mig om att föremålen i vardagsrummet verkligen tillhörde den avbildade personen. Det här är Monique, en kollega till Petra som är kusin till Sannie som är kompis med min granne Mariska.
Jag bjöds in hos folk med tillåtelse att flytta föremål. Mina värdar satt på sin vanliga plats och tittade på tv. Eftersom de ägnade sig åt tv:n kunde jag i lugn och ro arrangera mina bilder. Det här är Gunnar, en kompis till min granne Evert.
Jag placerade kameran nära tv:n. Det var ett sätt att visa vad tv:n skulle ha sett. Här ser vi Marijke, hon var den femte länken som började med en kollega.
Föremålen är arrangerade runt sin ägare och kommer i blickfånget särskilt genom det absurda arrangemanget. Min granne Evert.