Skolavslutning

Nu i juni går resan till Sverige där vi verkligen kan njuta av denna mycket speciella månad. Naturen är nu som vackrast, grönskan som grönast och blommorna lyser nyutslagna i de ljusa nätterna. Upprinnelsen till resan är en byxdress från 1970, den är precis som vantarna en del av min mammas textilarv. Den här gången är det färgerna och mönstret som sätter igång en minnesprocess.

Skolavslutning

Skolåret går mot sitt slut och ett ändlöst sommarlov väntar. Skolavslutningen är ett typiskt exempel på svenskt immateriellt kulturarv, det kan jämföras med Lieux de memoire som den franske historikern Pierre Nora beskrivit. Dessa ”minnesplatser” kan även vara specifika traditioner och kännetecknas av att de väcker kollektiva känslor där personliga minnen blandas med vad vi uppfattar som vår gemensamma historia.

Än idag är det traditionella bandet mellan stat och kyrka tydligt vid firandet av skolavslutningen. Den svenska flaggan hyllar nationen samtidigt som vi sjunger Den blomstertid nu kommer. Skolan (eller kyrkan) pyntas högtidligt till sommarens och naturens lov och barnen klär sig i sina finaste sommarkläder.

Den finaste dräkten

Tillbaka till byxdressen i de vackra färgerna. Den består av jacka och byxor, mamma har sytt den helt enligt mina önskemål. Det här var alltså det vackraste jag kunde föreställa mig. När jag får se den igen går det kalla kårar över ryggen. Jag minns den nervösa känslan jag hade när jag gick den korta vägen till skolan.

– Kommer de att reta mig eller kommer de att säga ”Oh!” fulla av beundran?

Det gick bra som tur är! För mig representerar den här byxdressen glädje och lättnad, inte för att skolåret avslutades med glans utan framför allt för att min egen skapelse blev mottagen med beundran och inte med hån.

Stort tack Elma! Du var fantastisk som modell.

Att skapa en bild av ett minne

Som fotograf stod jag nu inför en utmaning: Hur skildrar man ett minne i bild och gör det relevant för andra?

Det tog några år innan jag hittade en flicka med samma dimensioner som jag hade, här ser vi mitt gudbarn Elma som är fotomodell för första gången. Återigen slås jag av minnets kraft. Kroppen som jag hade då blir verklig, lång och gänglig. Jag var ett barn som levde helt i min egen fantasivärld. Min bild av skolavslutningen hade med naturen att göra, det var den jag ville skildra med mina kläder. Samtidigt var jag vagt medveten om det komplicerade i att vara kvinna. Å ena sidan var jag stark som en björn och snabb som blixten, å andra sidan var jag pinsamt okunnig om möjligheterna att röra mig elegant. Här döljer sig kärnan i berättelsen. Den potential som flickor föreställer sig angående sin identitet som kvinna är mycket större än det gängse kvinnoidealet.

Nu är jag nyfiken på dina minnen. Du har säkert också ögonblick i det förflutna som ger starka och lyckliga minnen.

Hur väcks de till liv för dig?

Den här artikeln publicerades för första gången i juni 2019.

Lämna en kommentar