Bordslinne
Det väl bevarade
På samma sätt som Den strålande flickan ingår denna serie i ett större tema kring ett arv av textilier. Min mor (1933-2014) hade en imponerande samling damast och bordslinne, varje duk var försedd med en liten kartongbit med uppgifter om storlek och vilket bord den passade till, vem hon fått den av och när.
Vissa dukar har aldrig använts men ofta syns tydliga fläckar av för länge sedan spillda såser.
Dukar och servetter spelar sällan en huvudroll på bordet, de tjänar snarast som bakgrund med ljuddämpande effekt. Därför valde jag att kombinera dem med en annan samling som under årens lopp letat sig in i mitt hem, nämligen rester efter döda djur.
Det slitna tyget tycks vittna om livets ömtålighet, våra sköra kroppar och tidens obönhörliga flykt. Min mors röst känns ännu levande just i denna kombination av slätt linne och vita, rena rester av fåglar och däggdjur. Som en berättelse om tillvarons förgänglighet ställd mot det materiella som återstår efteråt.
En kort promenad med min mor i det tidiga vårljuset 2014 gav upphov till dessa bilder. Tempot var lågt och vi hade gott om tid att se oss omkring. Det här är kanske ett rådjurs bäckenben, vi tyckte båda att det var ett fint fynd. Det är skört men imponerande stort och rent. Duken (linnedamast cirka 1940) är ett arv från min mormorsmor. Den passar på ett ovalt bord. Läs också artikeln Att resa i tiden met textil om att minnas met tyg.
De här ryggkotorna har legat länge i skogen, de är hela och sedan länge befriade från hud och kött. De verkar passa ihop. De ligger på en servett av damast med ett S broderat av min mor runt 1968.
Ett måskranium med övre delen av näbben. Det är ytterst ömtåligt och elegant men långt ifrån perfekt i likhet med den mycket fläckiga och slitna servetten av fin linnedamast med monogrammet MS från min farmorsmor Mathilde (cirka 1890-95).
Två kaninkranier hittade på ön Vlieland runt 1996. Länge blötlagda i klorvatten, sedan torrt förvarade. De ligger på servetter av oblekt linne märkta med ett G i form av spegelmonogram som min mor broderat (cirka 1956).