Almere – de boende och deras stad
Under 2016 har jag jobbat hårt på ett speciellt utmanande projekt i Almere. Staden är Nederländernas nyaste – de första invånarna flyttade in 1976. Nu är Almere landets åttonde stad med omkring 200.000 invånare. Stadsarkivet i Almere gav mig i uppdrag att fotografera staden och dess invånare på ett positivt men ändå ärligt sätt. För mig innebar det en chans att utveckla ett nytt arbetssätt och samtidigt skapa en koppling till bilder jag tagit tidigare på samma plats. I början av 2017 kommer Stadsarkivet i Almere att visa resultatet av mitt projekt.
Utgångspunkten för projektet är en serie svartvita bilder tagna 1988. På den tiden var jag utbytesstudent på Rietveldakademin i Amsterdam och letade efter ett passande dokumentärt ämne. För en person som kommer från Sverige är Almere ett anmärkningsvärt fenomen. Att bygga en helt ny stad för människor som ännu inte finns där, dessutom sex meter under havsnivån!
Jag undrade: Är det möjligt att planera trivsel? Är det inte något som uppstår långsamt genom generationer av invånare?
Atmosfären i mina tidigare bilder är tung, de utstrålar ensamhet. Delvis den ensamhet som uppstår i en stor stad som är relativt glest befolkad, men de återspeglar även min egen ensamhet som nykomling i Nederländerna.
Alla som jag talade med då sa att det var trevligt att bo i Almere, det var lugnt och det fanns gott om utrymme. Barnen kunde leka ute. Själv var jag var inte övertygad men visste samtidigt att frågan skulle kunna besvaras först i framtiden.
Tjugoåtta år senare fick jag möjligheten att söka svaret på mina frågor i form av ett uppdrag av Stadsarkivet:
”Vi vill gärna se hur det är nu, hur är livet på gatorna idag? Visa oss hur människorna har det i Almere, det som intresserar oss är inte i första hand arkitekturen utan hur folk i Almere lever i bebyggelsen.”
Mina första turer genom staden gav mig samma känsla som då, lugn och gott om plats. Träden hade blivit större men lekplatserna var lika tomma som för tjugoåtta år sedan. Här och var skymtade jag någon men det var långt ifrån trivsamt. Jag kände hur jag tappade modet, hur skulle jag kunna utföra mitt uppdrag?
En dag fick jag ett tips från en rar kvinna, hon sa:
”Är det något du inte ska göra så är det att ställa dig med en stor kamera på stativ. Då springer människorna bort. Vi som bor här i Almere är blygsamma, nästan lite skygga.”
Plötsligt visste jag, det var precis det jag skulle göra! Ställa mig med en stor kamera på stativ, det är ju det jag alltid gör när jag arbetar. Från det ögonblicket började jag göra det jag är bra på, skapa en verklighet och fotografera den. Lösningen var alltså att vara mig själv.
Jag har själv valt miljöerna och kompositionerna. Men människorna är inte utvalda, de är förbipasserande som tjänstvilligt tog plats i bilderna på min inbjudan. Alla dessa vänliga och orädda människor som befolkar Almere ser på mig med stadig blick. Tack vare alla trevliga personer jag fotograferat har jag blivit övertygad om hur trivsamt det är i Almere. Tack allihopa!
Utställningen ”We love Almere” fotografier av Margareta Svensson 1988 och 2016 visades 14 februari till 15 september 2017 i Stadsarkivet i Almere.
Den här artikeln publicerades första gången i januari 2017.