Restaurering

Fotografering i samband med forskning och restaurering

Det är nödvändigt att dokumentera under restaureringens gång. Här är det framförallt fråga om att så mycket som möjligt ska synas. Helst ska belysningen få skador och defekter att framträda tydligt. Många konservatorer fotograferar själva under processen. För att presentera slutresultatet får ofta en yrkesfotograf uppdraget att göra en högupplöst bild.

Men vilken metod är lämpligast för fotografering under arbetets gång? Hårt sidoljus eller UV-ljus? Har du som restaurator några specifika tekniska frågor? Tack vare professionell vägledning kan kvaliteten på arbetsfotografierna förbättras avsevärt så att du kan visa restaureringar och skador tydligare i bild.

Nedan ser vi hur Lieve d’Hont avlägsnar gammal fernissa på Självporträtt av Paulus Moreelse (cirka 1630, Mauritshuis, Haag). Därefter ser vi två bilder av målningen med delvis borttagen fernissa fotograferad med normalt ljus respektive UV-ljus. Till sist ser vi Elementen jord och luft av Giovanni Antonio Pellegrini (1718) från den Gyllene salen i Mauritshuis i Haag belysta med UV-ljus i restaurerat skick.

Lieve d’Hont förklarar: Med ultraviolett strålning (UV-ljus) blir de fluorescerande egenskaperna hos olika material synliga. Gammal gulnad fernissa baserad på naturligt harts lyser upp i gröngult t.ex. Pigment har också ofta en karaktäristisk fluorescens. Blyvitt som har använts till kragen här ser vitt ut, zinkvitt däremot fluorescerar starkt gult. (Zinkvitt började användas först mot slutet av 1700-talet.) Bilderna har tagits under arbetet med att avlägsna gammal fernissa och gamla restaureringar. Den gamla fernissan fluorescerar transparent grönt, där fernissan tagits bort syns originalmålningens gulbruna fluorescens och det är lätt att urskilja de illgrönt fluorescerande övermålningarna där zinkvitt använts. I de restaurerade målningarna av Pelligrini orsakas den illgröna färgen också av zinkvitt.